Vi som finns &
de som försvann

Vi är samma skrot och korn 

Vi är vemod och nostalgi

Vi är dom som bygger torn 

För att se hur högt det blir 

Vi är skildringar och ord

Vi är minnet av en flock  

Vi är stoftet på en jord 

byggt av sanningar och skrock 

Vi är ensamma ihop 

Vi är inlandet och kust 

Vi är begravningar och dop 

Vi är rädslor, vi är lust 

Vi är betongen och magin 

Vi är regn och vi är hav 

Vi är spetsen på en pil 

Vi är kärleken vi gav 

När allt förlorats

När vår sång är slut 

Om vi aldrig får bli 

dom vi var förut

Det bor i allt vi minns 

Vi är summan av ett land 

Vi är dom som finns 

och dom som försvann 

 

Vi är den svala eldens stam

Vi är novembers mörka blick 

Vi står vid midnattsolens kant 

och längtar dagarna som gick 

Vi är fria tankars kraft 

Vi är ryggraden som bär 

Vi är sånt vi har och sånt vi haft 

dolt i djupet av en tjärn 

 

Vi är gryning i en skog 

Vi är krusningar på sjön

Vi är enkla rader i en bok 

Där vi ritat ner en dröm