Jag lever bland förfall och dekadens

Jag är en son av synd och skam

och mitt hjärta skäms

Av dom jag aldrig ville bli

är jag den som står främst

Om man ångrar sig sen

Om man vänder allt mot sig själv

och säger nej

 

Men jag vet att löften kan dö

Och jag ser tiden rinna från oss nu

Kunde du som jag

Se hur alla vita väggar

som just blev vår

Och vem du än blev sen

För ett par år,

kunde ingen kalla mig resverv

Och vem jag än blev sen

För ett par år,

var jag mer än vem som helst

För dig

 

Jag är pojken som ensam cyklar hem

Det är bara jag mot världen

och allt annat kommer sen

Men kedjor skuggorna vilar i

kan sprängas när som helst

Jag cyklar fortare hem,

allting blir enklare sen

när lampan tänds

 

Jag vet att löften kan dö

Och jag ser tiden ticka från oss nu

Kunde du som jag

Se hur alla vita väggar

som just blev vår

Och vem du än blev sen

För ett par år,

var jag mer än vem som helst

Och vem du än blev sen

För ett par år,

kunde ingen kalla mig resverv

 

Och revet utanför mitt hjärtas kust

Kan jag riva ner närhelst jag får lust

Jag låter havet piska ner

och flå min hud

Som en sista stolt signal

från mig till gud

Skogen utanför min cirkels mitt

Låter synden av ogräs växa fritt

Och stockarna som bor där i min hals

Gör att vrålen från träden inte hörs alls

 

Men jag vet att löften kan dö

Och jag ser tiden rinna från oss nu

Kunde du som jag

Se hur alla vita väggar

som just blev vår

Och vem du än blev sen

För ett par år,

kunde ingen kalla mig resverv

Och vem jag än blev sen

För ett par år,

var jag mer än vem som helst

För dig