De tio
första stegen

Jag är sex år och hänförd av

bubblan jag lever i

Vi fem i vårt lilla hem

Det ska väl alltid vara vi?

​

Jag är för blyg för att svara nåt

när du frågar om chans

Kan en tioåring vara kär?

Då är det nog det jag är

​

Ännu en skymning

ett blad blåser bort

En tår lämnar värmen från kinden

Så som i tiden som när isberg bryts loss

Mot utgångens flämtande bloss

Så sakta rör vi oss

De tio första stegen

​

Jag är tretton

och jag är stormen på hösten

bara min tanke är fri

Det river en eld i mitt bröst som vill ut

ingen fattar nåt utom du

​

Jag blev sexton och barnet försvann

och den det var tänkt jag skulle bli

Istället så kom tanken större än Atlanten

det går en krångligare stig här brevid

​

Ännu en skymning…

​

Ett steg tillbaka och två åt sidan

jag är snart tjugotre

Vi kommer tappa taget om varandra

allt det självklara som försvann

​

Ensam i staden fast alla är där

rot efter rot börjar slås

Närmare trettio men jag är nog en sån

som aldrig ska vara låst

​

Ännu en skymning…

​

Timglas vänds fast jag tittar bort

jag seglar på allt tunnare is

Trettiotre och jag är kungen av lögn

jag är allt jag inte skulle bli

​

Plötsligt faller en istapp ner

och sen följer några fler

En efter en smälter taggarna bort

det finns någonting som gör mig stolt

Ännu en gryning

en natt som känns kort

En tår känner värmen från kinden

Så som i tiden som när vanor bryts loss

Mot kärlekens längtande bloss

Sakta rör vi oss

De tio första stegen

​

Mot kärlekens längtande bloss

Sakta rör vi oss

De tio första stegen