En kosmonauts
testamente

Det fanns en tid 
då vår enda satellit 

var gjord av damm och sten
Den visste inget om mitt liv
Men jag tog mig ända hit
En lag om tyngd som jag struntat i
Den kan aldrig få mig att vända om
Så jag seglade ensam
Jag hade gärna sett att du var med    

 

Men jag led aldrig för härifrån
såg man Lyran och Orion
Jag kunde fångat dom med håv
här var ingenting svårt
Jag läste dina brev
vad du skrev värmde   
men ändå 
Min kurs var redan given
Det fanns ingenstans att gå 
Jag hade sagt mina hejdå
Jag såg en lampa någon tänt

på planeten Blå


Jag fick se hur London vaknar 
Jag fick se Anderna drunkna i snön
Jag fick se hur litet Luxemburg är
om man jämför med Winnipegsjön
Jag fick se mitt hjärta dansa
både in och ur min dröm
Jag fick kyssa en flicka och se henne gå
Jag fick se skillnad på sanning och lögn
Det är mer än man kan önska
Jag behövde inte se det igen