Den där gången som du sa de där orden

du vet de där som liksom flög ur din mun

De som aldrig skulle fått sina vingar

om du hunnit tänka efter en stund

 

Ingen kan gå den här vägen

utan att det sliter isär

Allt som du plockar ska vissna

du kommer tappa det mesta du bär

 

De där lögnerna som fick egna fötter

hur klarade du att dölja deras spår?

Hur klarade du i dagar och nätter

att aldrig säga sånt du inte får?

 

Du kretsade kring din egna mittpunkt

synd att lämna ett förlorande koncept

Men till slut så släppte du blicken

och började täta hålen som läckt

 

De där saknade drömmarna i vinden

Du säger det är lugnt 

men det skaver som fan

Du flätar själv dom rep som binder

och ser hur åren rinner ur din hand