Jag var ung en gång för längesen,

en flottare med färg
alla jäntor var som vax uti min famn.
I alla torp i alla byar hade jag en liten vän,
ifrån Norderås till delet nervid Berg.
 

Haderianhadera, haderianhadera,
ifrån Norderås till delet nervid Berg.
 

Jag har spelat på mitt handklaver

för flottare vid ån,
jag har spelat för små kullorna på Näs.
Jag har dansat över forsarna

med älvor och med rån,
medan daggen gått till ro på ängens gräs.
 

Haderianhadera, haderianhadera,
medan daggen gått till ro på ängens gräs.
 

Jag har spelat sommarnätterna

till dans vid Rimo bro,
jag har dansat med den vackra Maj i Nås.
Jag har svurit blonda Anna

evig kärlek evig tro,
medan lägerelden falnat invid Ås.
 

Haderianhadera, haderianhadera,
medan lägerelden falnat invid Ås.
 

Jag har spelat för de kära där

som norrskensflammor gå,
över sätrarna vid Östervåla fjäll.
Jag har slumrat i min farkost där

som vildmarkspulsar slå,
medan stjärnorna gått vakt på himlens päll.
 

Haderianhadera, haderianhadera,
medan stjärnorna gått vakt på himlens päll.
 

När jag är där
när dagen når slutet 
En sista sång 
ska jag sjunga för dig 
om en flottares färd 
från barndomshuset 
ut i en värld  
i skogen och ljuset
där jag blev den jag är 
 

Jag ska spela på mitt bälgaspel

så länge jag finns till,
i min koja invid Rekaforsens fall.
Jag ska drömma, jag ska älska,

jag ska sjunga om jag vill,
medan månen över moarna går vall.
 

Haderianhadera, haderianhadera,
medan månen över moarna går vall.