Glömmer
det vi glömt

Det går en skugga 

över åkern i skymningen

Den minns dig i lekarnas land 

Med iver och lust

i dina snabbaste skor

du jagade känslan av att vara 

den som vann 

Nu vilar kransen 

lätt mot hennes panna

i klänningen med mormors stygn 

Hon springer 

som hon aldrig tänkt stanna 

för världen 

och all dess tyngd

Vi bär på en längtan 

att kalla oss fria 

Och den lär våra steg 

var du ska kliva 

Men älskling, du 

vi glömmer det vi glömt 

och vi kastar det som bränner 

Vem är jag för dig?

Du är allt för mig 

Du, säg mig hur du gör 

du får aldrig nånsin ändra  

Det trivs trehundra fel hos mig 

men du har inte ett enda

Nej du har inte ett enda

Hon sitter vid bordet 

när solen kryper fram 

”Tror du världen håller för det här?”

Och jag svarar dig 

”Man måste våga ibland 

att tro att det finns något mera 

än det här” 

Du minns när framåt 

var ditt enda säkra kort 

Gärna så snabbt som det går 

Nu vill du stoppa allt som går fort 

och hoppas att hjärtat förstår 

Men älskling, du 

vi glömmer det vi glömt 

och vi kastar det som bränner 

Vem är jag för dig?

Du är allt för mig 

Du, säg mig hur du gör 

du får aldrig nånsin ändra  

Det trivs trehundra fel hos mig 

men du har inte ett enda

Nej du har inte ett enda

Vi bär på en längtan 

att kalla oss fria 

Och den lär våra steg 

var du ska kliva

Men älskling, du 

vi glömmer det vi glömt 

och vi kastar det som bränner 

Vem är jag för dig?

Du är allt för mig 

Du, säg mig hur du gör 

du får aldrig nånsin ändra  

Det trivs trehundra fel hos mig 

men du har inte ett enda

Nej du har inte ett enda 

Nej du har inte ett enda