Hall of fame

Vi gick ner mot den lilla viken

du sa sjung nåt med Counting Crows

Shalalala jag sjunger vad som helst

om du flyr med mig härifrån

Vi hade en värld att fånga

och outtömlig tid

Gränsen började sakta flyta

och valen tryta

för man vad skulle kunna bli

Det är ju så det går

och så ska det vara

Vi är främlingar i striden

Vi tar vad vi kan

men vi hinner bara nudda vid livet

Det tar några år

sen glömmer man varann

sen glömmer man den tiden

Fast vi trodde det var sant

fanns det ingen chans

för dig eller mig

Det fanns ingen Hall of Fame

Vi drack Hooch och solvarm cider

i långkalsonger och skjorts

Vi drömde om nya tider,

hade nya stilen

där Seattle var New York

Hinkar gick för hundra spänn

på kvällarna på Golden Horn

Berglund sa

– Håll i dig, gosse

jag fyllde trettio imorse

men jag var sjutton år i går

Det är ju det så går…

För varje sväng man tar

försvinner något som aldrig blev

Du kan aldrig vända

lämna marken bränd av

minnen som aldrig skrevs

Det är ju det så går…