Jag bodde en gång i en stad

Jag gjorde mina pass på krogen

Jag var dagarnas dräng och nattens kung

Vänner kom och gick

Jag gav historier från skogen

åt främlingar och folk med vilsen blick

 

Jag bodde en våning ovanför

Två dörrar stod som syskon

Den ena gick till mig

den andra var stängd

Bakom lås och larm

fanns väggar byggda av sagor

Där verklighetens bojor

dyrkats upp

 

Men landet i fjärran

jag saknar efter dig

Jag tror jag gått i fällan

som gillrades för mig

 

Jag stod vid fönstret varje natt

och såg samma park och gata

Jag såg samma måne stiga

som en gång var din

Och i parkens mörka hörn

låg porten till ditt rike

Men jag fann aldrig nyckeln

som skulle bli min

 

Var finns drömmen

När är tid att säga adjö?

Var finns vägen

till mitt Gröna Ängars Ö?

Jag vet jag längtar

Vasastan blir aldrig mitt hem

Var finns drömmen

bland betongen och sten?

 

Vi går långsamt ner mot sjön

min fru och jag och barnen

De springer runt oss med lätta steg

Den jag en gång var

långt där borta där i staden

Låt aldrig den vilsenheten drabba er

 

Men landet i fjärran

jag hittade till dig

Jag tog mig ur fällan

och fann sagorna för mig