Vi satt alltid kvar sist på den lilla baren

och lyssnade på musik vi själva valt

Jag tror våra tankar sitter kvar än

trots allt svammel väggarna svalt

 

Jag drömde om en gitarr från St Louis

om alla toner man kan få ur

För det är väl strängarna som låter

och fingrarna som säger hur?

​

Men jag höll fast varje gång

och jag skyller aldrig på nån

Bara på de som inte förstår

att jag har valt den väg jag går 

och skyller man på nån

lägger man ut alla dagarna på rad

Det var oxens år som gjorde mig svag

​

Sanningen om livet kom ikapp oss

men jag tog ett språng och slet mig loss

Det kan inte redan vara min tur

Det måste finnas nån som håller koll 

​

Vi gick en gång från en kust till en annan

bara för att jävlas med en hund

Dom ropade till oss, Ni måste stanna

Det ni gör kan aldrig vara sunt

​

Mannen framför er har passerat gränsen

men dem som stannade bakom höll mig kvar

Hjärtat i mitt bröst har tappat känseln

men bilden ni ser av mig är likadan