Vi som finns &
de som försvann
Vi är samma skrot och korn
Vi är vemod och nostalgi
Vi är dom som bygger torn
För att se hur högt det blir
Vi är skildringar och ord
Vi är minnet av en flock
Vi är stoftet på en jord
byggt av sanningar och skrock
Vi är ensamma ihop
Vi är inlandet och kust
Vi är begravningar och dop
Vi är rädslor, vi är lust
Vi är betongen och magin
Vi är regn och vi är hav
Vi är spetsen på en pil
Vi är kärleken vi gav
När allt förlorats
När vår sång är slut
Om vi aldrig får bli
dom vi var förut
Det bor i allt vi minns
Vi är summan av ett land
Vi är dom som finns
och dom som försvann
Vi är den svala eldens stam
Vi är novembers mörka blick
Vi står vid midnattsolens kant
och längtar dagarna som gick
Vi är fria tankars kraft
Vi är ryggraden som bär
Vi är sånt vi har och sånt vi haft
dolt i djupet av en tjärn
Vi är gryning i en skog
Vi är krusningar på sjön
Vi är enkla rader i en bok
Där vi ritat ner en dröm