Vildmarken

Mitt land är som en spegel 

du ser var ärren går

Mitt hjärta utav tegel

är tungt och fyllt av hål

Mitt namn var nåt ur bibeln 

klippan du vilar på 

Min hand var den som svek mig

när hammarn ville slå

 

När jag trodde på dina ord

lät jag mina vara

Du gör dig bra som midnattssol 

man tror att du är dag

Men jag känner dig väl nu

du var precis som jag

Det tystnaden aldrig kväver är 

vildmarken som ropar

från under mitt skal

Jag är alltid kvar

Jag famlar som jag brukar

och räknar långa dagar

med ett samvete stukat

av mina låga krav

Min kropp vill bara sova

till en stilla slutsignal

Har jag klarat allt jag lovat? 

Ingenting känns klart

 

Mitt kall var nånting givet

en dröm jag sett som barn

Folk ser vad du har skrivit 

men de glömmer vad du sa